Företagen skärper reglerna för bloggare

Tusentals företag uppmanar sina anställda att kommunicera med kolleger, kunder, samarbetspartners och medierna via bloggar, i synnerhet som allt fler tycker att kommunikation via e-posten börjar vara SÅ 90-tal.
Till de mest kända bland alla ”corporate bloggers” hör Microsofts Robert Scoble och Sun Microsystems chef Jonathan Schwartz (bilden).

Det här har hållit på i flera år, men nu börjar problemen dyka upp. Det handlar inte bara om risken för att affärshemligheter ska slinka ut, det kan bli andra obehagliga överraskningar. I USA har Cisco Systems hamnat i blåsväder sedan en av cheferna, Rick Frenkel som leder avdelningen för immateriella rättigheter, avslöjade att det är han som står för bloggen Patent Troll Tracker.

Juristen Frenkel har dragit ner byxorna på advokater som går till domstol med patentmål bara för att tjäna pengar, men efter att han valt att avslöja sin identitet står nu Cisco inför hotet att tvingas betala ett saftigt skadestånd. Två advokater i Texas anser sig ha blivit orättvist utpekade.

Patent Troll Tracker lades ner i februari, eller åtminstone är bloggen inte öppen för utomstående. Samtidigt meddelar Cisco att man ser över reglerna för sina egna bloggare, och kräver att de berättar var de jobbar ifall de skriver om något där arbetsgivaren har intressen.
Enligt Cnet har få företag överhuvudtaget regler för vad de anställda får skriva i sina bloggar, och finns något nedskrivet varierar praxis: somliga kräver inte att man uppger sin identitet, andra tycker det är ok att vara anonym.
I Finland har politikerna länge varit aktiva i bloggsfären, men företagsbloggandet ligger fortfarande i sin linda, även om exempelvis Nokia tillåter de anställda att lägga ut privata funderingar. Ett dussintal har uppenbarligen ledningens välsignelse eftersom de är länkade till Nokias hemsida. De två mest intressanta är trendkänslige Stephen Johnston som leder Nokias Internetstrategi, och Ari Jaaksi, som sköter kontakterna till ”open source” samfundet.
Än så länge får vi vänta på Olli-Pekka Kallasvuos blogg.

Men hur ärliga är företagsbloggarna?
Forbes-journalisten Dan Lyons tycker det mest handlar om marknadsföring och corporate bull. Lyons, som jag träffade på en konferens häromdagen, skriver en av USA:s mest lästa bloggar, The Secret Diary of Steve Jobs. Lyons beskriver excesserna i Silicon Valley ur Applechefen Steve Jobs perspektiv, eller som om Jobs själv hade skrivit bloggen. Lyons berättar att han framförallt inspirerats av den brittiska satirtidskriften Private Eye. Lyons blev avslöjad av New York Times i fjol, men njuter fortfarande av att kunna beskriva IT-världen med de absurda berättelser den är värd. Läs min artikel om The Fake Steve Jobs här.

Iphone mot Blackberry – USA mot Kanada

Amerikaner som behöver en handdator för avancerat bruk i jobbet köper en Blackberry från kanadensiska RIM, eller en Palm, med kontor i Sunnyvale här intill. Nokias jobblurar som N95 hamnar långt ner på listan. Communicator? Never heard of.

Motorola är visserligen fortfarande stort inom mobiltelefoner på den amerikanska marknaden, men efter att folk förlorade intresset för ännu en modell av Razr har firman tappat greppet.
Det är där iPhone från Apple kommer in, som ”the real American phone”.

Hype? Tja. Läs ansedda New York Times där David Pogue uppmanar alla som tvivlar på Steve Jobs skapelse uppmanas ta en lång semester – varför inte ett halvår i nationalparken Serengeti i Tanzania.
Visst har Pogue rätt, till en del.
Häromveckan lanserade Steve Jobs en ny uppsättning verktyg som Apple hoppas ska få skeptiska IT-avdelningar våga ta i bruk iPhone som företagstelefon. Det är en stor nisch i USA. Hittills har det varit bökigt och osäkert att använda företagets e-post i Apples telefon, men från och med juni erbjuds support för Microsofts Exchange-server, som används av många företag för att hantera e-posttrafiken på ett säkert sätt. Det ska också bli möjligt att på distans radera innehållet i telefoner som stulits eller försvunnit.

Apple har de senaste månaderna delat ut hundratals gratistelefoner till lokala företag som Genentech och institutioner som Stanforduniversitetet. Jobs säger att responsen bland de anställda varit positiv.

Frågan är om de lösningar som nu erbjuds tillfredställer alla. Ett problem är att SIM-kortet i iPhone fortfarande är låst av operatören AT&T, vilket tvingar användaren att ty sig till ett enda nätverk. (Förra veckan dök det upp en nyhet om att hackers lyckats lösa 2.0 koden och låsa upp telefonen.) Där finns heller ingen WIFI-funktion och därmed är VOIP (telefonsamtal över nätet) uteslutet. Och den 3G-telefon som har utlovats under andra kvartalet syns fortfarande inte till. Bluetooth och video är bara att drömma om.

Att övertyga företagen om att ta i bruk iPhone var kanske Steve Jobs viktigaste uppgift, men för flertalet av åhörarna – inbjudna analytiker, journalister och bloggare – var den efterlängtade nyheten hur Apples programvara för att göra applikationer för iPhone kommer att se ut.

Apple lanserade något som kallas SDK (software development kit) för utomstående som vill skriva programvara för telefoner. För 99 dollar kan vem som helst ladda ner SDK och skapa nya funktioner for iPhone. Applikationer som Apple gillar kan säljas via Apples hemsida och då tar bolaget 30 procent av intäkterna. Det här kan innebära ett enormt lyft för de programvaruföretag som hittills har tvingats anpassa sina applikationer för en uppsjö av telefonmodeller.

För att ge nya företag en spark i baken ska Apple samarbeta med Kleiner Perkins Caufield & Byers om en riskkapitalfond värd 100 miljoner dollar som ska stöda startups med sikte på iPhone.
Det här, menar Pogue på New York Times, är den stora innovationen från Apple och den är ännu större än själva lanseringen av iPhone.Tyvärr är hela sanningen inte fullt så enkel.

När folk försöker ladda ner Betaversionens av SDK får de följande meddelande.

“Dear Registered iPhone Developer, Thank you for expressing interest in the
iPhone Developer Program. We have received your enrollment request. As this
time, the iPhone Developer Program is available to a limited number of
developers and we plan to expand during the beta period. We will contact you
again regarding your enrollment status at the appropriate time. Thank you for
applying.”

Folk är helt enkelt förbannade och det visar sig att Apple redan valt dom som har första tjing på att få utveckla applikationer.

Det intressanta med att följa Apple från företagets hemtrakter i Silicon Valley är att på nära håll få se hur Mac-samfundet agerar i en värld där ryktena rör sig med ljusets hastighet, Fortune refererar till bloggspalten MacRumors som hänvisar till uppgifter publicerade av MacScoop och så vidare.
Philip Elmer-DeWitt Från Fortune har bevakat Steve Jobs ända sedan 1982. Hans varning är att kommer man för nära Jobs hamnar man in i ett ”reality distortion field” där allt han säger framstår som sant. Det låter som en intressant teori.

Vill man läsa mera om Mac fans och den verklighet de lever i finns det en rolig artikel här: konflikten mellan dem och andra datoranvändare jämförs med Israel-Palestina.

UPPDATERING: Häromdagen kom några nya uppgifter om planerna för nästa version av iPhone. Det talas om en lansering av 3G-versionen i juni. Den är värd att vänta på.

Uppladdning för protesterna

På onsdag har det gått fem år sen kriget i Irak startade. Här i Kalifornien är förberedelserna för protesterna i full gång. Alla från 91-åriga Marian Bush från ”the Raging Grannies” till minsta unge kommer att delta i protestmarschen som väntas stoppa all trafik i San Francisco. Bland Bay Areas sju miljoner invånare är motståndet mot kriget massivt, men ganska osynligt, förutom i universitetsstaden Berkeley där Code Pink-aktivisterna försöker stänga ett rekryteringskontor för armén.
Det sorgliga är att Irak-kriget har förvandlats till vardag och håller på att försvinna från nyheterna i tv, istället handlar allt om presidentvalet, men varken Clinton eller Obama verkar heller vara beredda för ett snabbt återtåg från Bagdad.

Dåren på Wall Street

En av mina favoriter på amerikansk tv har i flera år varit Jim Cramer, som jag bara träffat en gång personligen, på The Street.coms redaktion i New York. Då höjde han Nokia till skyarna och det var ju kul.

Fast det är inte många minuter jag orkar med Mad Money på CNBC, takten är alltför hög och hjärtattacken är lika nära varje gång när han vrålar, illröd i ansiktet. Cramer lever upp till sitt rykte som ”the Mad Man of Wall Street”. Hans favorit hatobjekt är Fed-chefen Bernanke. Här är ett bra exempel på Cramers framfart på You Tube. Det är många som tar Cramer på fullt allvar, trots att man ska placera i underhållningsbranschen snarare än inom den seriösa ekonomijournalistiken.
Cramers aktietips är minst sagt otillförlitliga, vilket knappast skiljer honom från någon annan som försöker spå börskurserna (se Erik Lidéns doktorsavhandling från Göteborgs universitet). Ännu i början av år 2000 påstod Cramer att Internetaktierna är de enda man kan lita på.
Men man förlåter honom gärna eftersom Jim Cramer bevisar att stalltipsen på börsen närmast har underhållningsvärde. Och tittare har han i massor, trots kritiken.

Här är en intervju som the Guardian gjorde nyligen med mannen.

Goda nyheter för George Clooney

På måndag ska den supersnabba elbilen Tesla börja rulla ut från Lotus-fabriken i England och leveranserna väntas komma igång om någon vecka. Med lite tur har man kunnat bonga någon av testbilarna som snurrar runt i trakten.
Det är goda nyheter för skådisen George Clooney som gått och väntat på sin kärra alltför länge redan, liksom Arnold Schwarzenegger och Googles Larry Page. Problem med kraftöverföringen innebar att lanseringen i oktober sköts upp.
För 100 000 dollar får man en bil som går från noll till 60 miles på 5,7 sekunder. Synd för Clooney: ursprungligen skulle den axa på fyra sekunder. Topphastigheten närmar sig 125 miles och på en laddning ska man komma 220 miles.

Teslas huvudkontor ligger i San Carlos i Silicon Valley.

Skicka mobilen till Irak

Med bokpaketet från Amazon kom också en plastpåse i går. Jag ska lägga en använd mobil i påsen och skicka den till arméns Cell Phone Recycling Center i Dexter, Michigan, så ordnar de så att den kommer vidare till Irak. Projektet beskrivs så här: ”Sell phones for soldiers. Help our troops call home. Please donate your old cell phone today.”
Med tanke på all modern stridsteknik som skeppas till Irak, och fast kriget kostar 275 miljoner dollar per dag, totalt över 500 miljarder dollar, så har soldaterna inte telefoner att ringa hem med. Snacka om prioriteringar.
Det prisbelönta projektet drogs igång av Brittany Bergquist, då tolv år, tillsammans med brorsan Robbie för fyra år sen. Telefonerna säljs vidare och för pengarna skickas telefonkort till Irak.
Allt möjligt hittar ungarna på.

Sju filmer i posten -- men ingen iPod

Yes! På Facebook kommer beskedet att jag är den tiotusende som tar i bruk just denna applikation och jag klickar vidare. Den superhyggliga givaren är CustomerDirectSavings.com. Först måste man bara bli kund hos två av deras samarbetspartner, sen kommer spelaren med posten.
Jag fyller i alla fält, köper sju DVD-skivor för 49 cent stycket av en tjänst, blir kund hos eMusic och klickar vidare. Nu måste jag bli kund hos tre andra (vad gör jag med stamkundskort hos Wal-Mart eller Home Depot och inte har jag tänkt ta ett billån heller?) och jag inser att jag är lurad.
Konsumentklagomålen ska skickas per post till ett kontor i Delray Beach strax norr om Fort Lauderdale i Florida. Det får bli till senare
Nedlaggningssajten för musik måste ha det mest udda utbud i indie-väg jag stött på. Lyckligtvis fungerar unsubscribe bra och det blev alltså ingen ny iPod.
Den här gången. Däremot har jag sju filmer i posten.
Jag älskar alla former av lurendrejeri, de håller en vaken.

Var finns sökmaskinen?

Google hör ju också till de ställen man bara måste komma in på. När Scott Berkin skrev sin utmärkta bok ”The Myths of Innovation” så började han just där.
I måndags var firman värd för Mobile Monday och jag slank in som innovationsturist. I entrén lystes en stor vägg upp av sökord som skrivs in i sökfönster världen över, Paris Hilton dök upp flera gånger och så något på finska.
Finland har ju flest Google-användare i världen per capita och det var väl därför Matti Vanhanen släpptes in i fjol när han besökte Silicon Valley.
Google anses vara kreativitetens källa och därför tittade jag extra noga på vad som gör gänget där så kreativt. I ett hörn låg legobitar och modelljärnvägar utslängda, säckstolar att sitta på fanns överallt och väggarna var fulla av små sedelärande texter, till och med framför pissoaren.
Så var det ju knappt man lyckades hejda sig från att fråga: I vilket rum finns er berömda sökmaskin?
På Mobile Monday visades det senaste i navigationsutrustning upp, nystartade Dash är ute med en internetkopplad navigator för 599 dollar, vilket verkar väldigt dyrt: på Amazon får man de billigaste GPS-apparaterna för under 100 dollar. BMW presenterade också ”connected drive” med en Google-funktion för den amerikanska marknaden, till en början bara för BMW:s nya 6-serie i prisklassen 60 000 – 70 000 dollar.
Tyvärr tar det 5-7 år att utveckla en ny bilmodell, medan ny konsumentelektronik dyker upp efter bara några månaders utvecklingsarbete: vem vill ha en BMW i lyxklassen med ett navigationssystem från tidigt 2000-tal?
När vi åkte hem i Carl Snellmans bil vid niotiden satt Googles folk och spelade kort och drack cola, kanske i väntan på att få nattlig inspiration för sitt utvecklingsarbete. Så mycket eget liv verkar de inte ha.

Frukost på Buck´s restaurant

Körsbärsträden står i blom, husen är byggda i nånslags karikerad västern-stil, vägarna är jämna och utan lappningar – ovanligt i Bay Area som har USA: s sämsta vägnät. Vi befinner oss i den sömniga lilla staden Woodside i Silicon Valley och det är dags för frukost på legendariska Buck´s Restaurant.
Det finns några ställen som en innovationsturist bör besöka. Buck´s hör definitivt till de första, liksom legendariska Oasis vid El Camino Real där Stanfordstudenterna spånar över öl och pizza, eller garaget på 367 Addison Avenue i Palo Alto där Bill Hewlett och Dave Packard skruvade och fixade med på sin audio-oscillator som skulle bli hela startskottet för Silicon Valley.

På Buck´s blandas doften av pannkakor och nybryggt kaffe med doften av pengar. Det är stället där alla som har något att säga till om inom Venture Capital möts för att käka pannkakor med blåbär och lönnsirap. Med mig har jag författaren och New York Times-kolumnisten Gregg Zachary, legendarisk Silicon Valley-reporter för Wall Street Journal, och Erik Mellgren från svenska Ny Teknik.
Jag beställer in en ”2 by 2”, pannkakor, stekt ägg och bacon, Gregg och Erik tar pannkakor med blåbär. Det är fullt vid alla bord, äldre män klädda i raka byxor, golfskjortor och sportjacka, ”casual” så det förslår. Men skenet bedrar: hur många miljarder i riskkapital som samlats denna morgon är jag inte i stånd att bedöma, men ordet ”deal” dyker upp i konversationen vid flera bord. Jamis som driver stället har blivit intervjuad hundratals gånger av journalister från hela världen, som kommer för att uppleva hur affärerna görs i Silicon Valley.
Andra regelbundna celebriteter bland gästerna är Mel Gibson och Neil Young – som faktiskt har en ranch här i Mammons trakter.
Inredningen är minst sagt udda, med detaljer som en rysk kosmonaut-dräkt. Det mest slående är att riskkapitalisterna börjar vara till åren komna: på Buck´s fanns knappast någon under 55 år.

Corporate bull*

I have just listened to Curt Carlson at SRI in Menlo Park, and was impressed by his simple and clear message: too many people deal with concepts and jargon they can`t even define themselves, central ones like customer value and value proposition.
At SRI everyone is provided with a card explaining the approach NABC, Need, Approach, Benefits/Costs and Competition, an easy way of remembering what should be included before you actually have a value proposition. Too bad not single one of the numerous company executives who has undertaken training at te institute have been able to write down a definition. So much for corporate bull*.
Carlson was talking about the exponential economy, where geographical distance have all but disappeared. In his opinion, the first generation of innovation came with Henry Ford and the focus on costs, the other generation with Deming and the obsession with quality. In the exponential economy it is all about customer value, and, unfortunately, this is something that most people get wrong.